Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Krönikans ålder, uppkomst och författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvem var då författaren? — Erikskrönikan är
anonym, nämner intet författarenamn, ej ens på
något indirekt sätt. Det plägar vara så med våra
svenska medeltidsförfattare. Ty under medeltiden
var det egentligen blott de lärde — de, som skrefvo
böcker på latin, — som visade omsorg om, att deras
namn skulle med deras skrifter gå till eftervärlden.
Den, som (i likhet med vår författare) skref på
modersmålet, hade knappast någon tanke på, att hans
verk kunde komma att läsas flera hundra år efter
hans död, och att människor då skulle fråga efter
hans namn.
Om författarens stånd och lefnadsförhållanden
i öfrigt kunna vi likväl draga åtskilliga slutsatser
ur krönikan själf. Att författaren icke tillhörde
det andliga ståndet, framgår däraf, att han hvarken
visar fackkunskap i kyrkliga ting eller röjer
klerikala sympatier eller intressen. Han tillåter sig till
och med att en gång skämta med munkarna (se s. 74).
Däremot ligga hans intressen afgjordt åt
riddarlifvet. Denna hans riktning framlyser redan ur
inledningen, och, så ofta han får tillfälle, skildrar
han med förkärlek ridderliga bedrifter, vare sig af
vän eller fiende, betraktar riddarna som en högre
kast (jfr i synnerhet s. 158—9) och framhåller
riddarspelen som något af det yppersta, som kunde
förekomma i ett rike. Ofta lofordar han fin
belefvenhet och noggrant iakttagande af det passande. Sin
bekantskap med »höfviskhetens» fordringar visar
författaren bland annat i det väl afvägda bruk, han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
