Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nen, men hvarken i Orienten eller Grekland, inträffat, att denna
tagit formen af theism. Likaledes hade jag ocksä
utförligare sökt bestämma och visa specielt pantheismens förhållande
till och anledningar i denna empiriska theism1). Den enda
väsendtliga olikheten mellan dessa mina framställningar och
Magister Borelii — utom att han förfarit mera summario
pro-cessu — består deri, att han, hvad jag aldeles underlåtit,
sätter atheismen såsom ett nödvändigt mellanstadium eller
såsom det resultat, hvartill den populära theismens consequenta
utveckling ovillkorligt skulle leda. Och det frågas således,
hvad med denna hans correction egentligen är vunnet, eller
hvad skäl den hor för sig? Det af Magister Bdreiics anförda
bevisar intet: »för att frigöra sig«, säger han, »från de mot*
sägelser«, som vidlåda theismen, »återstår ej annat, än att
lösgöra sig från begreppet om ett gudomligt väsende utom
verldensålunda är atheismen den populära theismens resultat2]«.
Ingalunda! Om vetenskapen söker befria sig från motsägelser
och en sådan ligger i att fatta Gud utom verlden, så följer
deraf icke, att den ej alls kan fatta Gudomligheten, utan
blott, att den ej kan fatta honom utom verlden; och blott
såsom det ena membrum i ett dilemma gälfer förf:ns
conclusion, utan att upphäfva möjligheten af det andra. Detta
erkänner förfrn också sjelf, då han straxt nedanföre verkligen
låter pantheismen välja detta andra membrum, och lofordar
densamma just för detta val. Men om sålunda atheismen
endast genom en logisk subreption kommit med i förfrns
construction, hvad hade den då i den dialectiska utvecklingen att
göra? Något anthropologiskt skäl dertill finnes icke: finner jag,
att jag origtigt fattat någonting, så är ju den närmaste följden
af en sådan upptäckt, att jag söker fatta det bättre; endast
en barnslig desperation, som aldraminst hör till vetenskapen,
tillhör det, att, när ett första försök misslyckas, genast uppgifva
hela saken. Lika litet bekräftas ofvannämnda
utvecklingsord-ning af ett enda factum i historien: hvarken af Jonismens
öfvergång till Heraclitism och Eleatism; Aristotelismens i Stoi-
t) ^» •. **• tidd. 67—94. 2) i hvad aft. år Hegel Pantkeist, sid. 8-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
