Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Borelius i detta afseende användt pfi det Hegelska systemet
eller den tolkning han åt. detta systems logiska
begreppsutveckling gifvit, verkligen tillhöra eller ens är o förenliga med He—
gels egen åsigt; dels, äfven om sä vore, huruvida systemets
brister dermed verkligen äro afhjelpta.
Jag vill, i förra afseendet, ej fräga Mag* Borelws, hvarest
Hegel skulle visat sig afbryta continuiteten i den philosophiens
utveckling, som egt rum frän Locks och Kant: att nemligen
med dennas resultater ej kunde stä tillsammans antagandet af
ett gudomligt tänkande, särskildt från det menskliga, eller af en
blott reproductiv betydelse åt detta sednare, det hafva vi allt—
förväl sett i den antydning vi af densamma sökt gifva. Icke
heller skall jag uppehålla oss med undersökningen om, hvari
Begelianismens beprisade storhet och helgjutenhet, med
nyss^-nämnda antaganden/ egentligen skulle bestå, Heldre än att
sysselsätta oss med dylika egna funderingar, låtom oss höra,
huru Hegel sjelf bedömer resultaterna af vetenskapens utveck-*
ling vid sin tid och i följd deraf bestämmer uppgiften för sia
egen speculation. »En ny epocha, säger han, efter att med
framställningen af Fichtes och Schellings åsigter hafva slutat
sin Historia öfver philosophien *), »har inbrutit i verlden. Det
synes såsom hade det nu lyckats verldsanden, att befria sig
från all främmande objectivitet och ändtligen2) fatta sig såsom
absolut ande och att ur sig producera hvad som blir object
för honom, samt lugnt behålla det i sitt våld. Det ändliga
sjelfmedvetandets kamp med det oändliga sjelfmedvetandet
att det sednare syntes vara främmande för det förra —
upphör. Det ändliga sjelfmedvetandet har upphört att vara
ändligt och det oändliga sjelfmedvetandet derigenom, å
andra sidan, erhållit den verklighet, hvilken det förut
saknaden. »Endast på detta sätt«, tillägger Hegel eller »såvidt
anden vét sig såsom absolut, är han verklig såsom ande, och
detta vetande eger han i vetenskapen. — Detta är den
närvarande tidens ståndpunct«. He6el slutar derför ock med den
1) Gisch. der Philosophie Ht tidd. 689—90. 2) Nemligen efter
2500 års arbete" (från Thales): p. «. tt. sid. 685.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
