Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kande än det absohita sjelft, - och betragtadettå blott såsom
dess objett. ^ ^ •
Att det pbilosophiska tänkandet såsom sådant ej, enligt
Hegel, i egentlig mening kan kallas reprodtictivt* d. v. s. att
det hvarken för sig ånyo producerar förut producerade tankar,
ej heller vid sin tankevepksamhet bestämmes af ett för
detsamma gifvet tankeinnehåll: detta är hvad vi hittills sett och
visat. Men ehuruväl tänkandet sålunda, enligt Hbgbl, till’sitt
öbject förhåller sig rent activt och productiVt1), så kunüe man
likväl föreställa sig, att detta object, ehuru det, såsom object
för eller bestämning hos det philosopherande tänkandet, vore
product af dess egen verksamhet, likväl derjemte eller i och
för sig existerade redan-förut. På detta sätt skulle följaktligen
öfverensstämmelsen mellan den philosopherandes sjelfständiga
tankepröduction och det i och för sig varande eller det
Absoluta , hvars innehåll han genom nämnda production äfven
gjorde till sitt medvetandes, väl ej bero på en aposteriorisk cch
genom (yttre eller inre) erfarenhet gifven gemenskap med det
Absoluta. Detta oagtadt kunde den kanske ega rum förmedelst
en apriorisk väsenenhet med detta Absoluta ellér finna sin
förklaring genom en slags harmonia praestabilita mellan den
tän-kandes tankeverksamhet och det Absolutas tankeinnehåll.
Sålunda skulle philosophien visserligen blifva «n det ändliga
medvetandets approximation till actuel! enhet och identitet med
Gudomligheten; men det oaktad t tillika en diversitet mellan
båda ligga deri, att hvad som evigt är i Gud, successivt
Absoluta är — hvilket jag, redan i min afhandU om pantheismen, sid. Í9,
uppvisat. Mag. Borelius anser tvertom denna fråga om hvad det Absoluta
är, »sedan man afklädt det alla sina bestämningar«, vara rentaf orimlig (p.
a. st. sid. 44). Hvarföre? Emedan han ej gjort sig reda för skilnaden
mellan hvad man i logiken kallar primära och secundara bestämningar, eller
essentialia eller attributer och modi eller accidentier. Af den absoluta
principen, primum agens eller »rörelsen« hos Hegel äro alla calegorier
pro-ducter eller af den satta bestämningar. Före dem alla (i tanken) går
således det producerande eller sättande, deras enhet och grund. Men skaH
denna vara något, och ej intet, så måste den ock vara -och kunna tänkas
på något sätt, d. v. s. hafva flågra essentiella bestämningar, genom hvilka
han kan och måste vara och tänkas såsom hvad han är — de producerad«
beståmningarnes grund och princip.
I) Se o/van sidd. 30, ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
