Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara som ickevara, jakandesom nekande (af bestämdhet eller
af hvad som blir), så vore, genom att fatta den såsom sjelf—
va formen för det Absolutas lif, å ena sidan om detta sjelft
afvärjdt hvarje bestämdt såväl jakande som nekande eller hvarje
ovillkorlig användning af principium contradictionis; å andra
sidan blefve hvarje föregående bestämning »upphäfd« i den
efterföljande, och sålunda deras egen motsägelse negerad.
Denna utväg åter kunde Mag. Borelius ej begagna. På honom
hade nemtigen de talrika critikerna af nyssnämnda Hegelska
antagande inverkat så pass mycket, att han fana, att äfven
rörelse indicerade relativitet och bristande fulländning1). Här
är således Gud hvad han är, ja det skall t. o. m. utgöra
iiqwtov xpevdog i Prof. R:s uppfattning af det Hegelska
systemet2), att icke hafva insett, att »i ett slag« måste Gud
tänkas såväl våra bestämd af det sinnliga, som icke vara
bestämd3): »i ett slag« således motsatta om honom jakas4). «Vi
tvifla ej«, säger Mag. Borelius, ))att många i vår åsigt skola
finna en absolut motsägelse«5); och häri har han tvifvelsutan
fullkomligen rätt.
Men icke bättre går det med Gudomlighetens
bestämningar; de ändliga tingen. I Gud skola de finnas, och endast
såsom hans bestämningar kunna de förklaras: det är gifvet
— enligt Hegel6). Men, tillägger Mag. Borelius, i Gud är
allt i fullkomlig harmoni7), ty »själen« i den Hegelska ideens
»lif«, motsägelsen vill han dock ej om densamma admittera.
Då nu likväl de ändliga tingens motsägelse just utgör deras
»realitet«8): så är det således såsom tcJre-verkliga (ting; som
de finnas i Gud — hvadan då, för det första, deras verklighet?
festerar sig« hos de sinnliga organismerna genom rörelsen (p. a. st. sid.
42). Men just detta exempel visar, att rörelsen = manifestationen af
sammanhanget under sinnlig form, ej är sammanhanget sjelft. Att åter
sjelfva detta sammanhang mellan delarne af ett helt ej såsom sådant är
eller kallas rörelse bevisas bäst deraf, att ett sådant ofta kan finnas och
tänkas (t. ex. i ett system) utan rörelse, likaväl som rörelse utan ett
organiskt sammanhang. — Att föröfrigt äfven Hegel sjelf säger, att tiden
endast hör till den phaenomena verlden, vet jag alltförväl: men kan ej hjclpa,
om han motsäger sig.
1) P. a. st. sidd. 36, 46. 2) P. a. st. sid. 24. 3) P. a. st. sid.
21 init. 4) Se t. ex. p. a. st. sid. 43. 5) P. a. st. sid. 23. C) P. a.
st. sidd. 20, 40, m. 11. 7) P. a st. sid. 40 fin. 8) P. a. st. sid. 2i r. 14.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
