Elias Sehlstedts Sånger och Visor / 6 (1893) Author: Elias Sehlstedt With: Carl Larsson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den utestängda äkta mannen. Vinterstycke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den utestängda äkta mannen. Vinterstycke

Nå, men har man sett på så befängdt-san, Ljuset har hon släckt och porten stängt-san,          Jag ej vågar bulta,          Får väl gå och stulta Hela natten, fastän det är strängt-san. Snö och blåst utaf den bistra sort-san, Västen tunn och fracken något kort-san,          Hur jag jemkar kragen,          Fryser ända magen: Öfverrocken har jag spelat bort-san. Vore min Barbara mera öm-san, Men nu är hon som en furie gröm-san,          Säkert hon mig strypte,          Blå och gul mig nypte, Om jag störde hennes ljufva dröm-san. Magen svider, jag kan ej stå rak-san. Snön går in som i ett sprucket tak-san,          Genom tån och klacken;          Skörtet utaf fracken Kan ej räcka både fram och bak-san! Husch! nej, nu jag måste bulta på-san: Älskade Barbara! öppna då-san!          Jag skall aldrig vara          Borta, hemma bara, In i bleka döden stå på tå-san! Vore godt att nu ha rygg af sten-san: Jag hör hennes stämma allaren-san,          Jag hör toffeln knarra,          Alla lemmar darra, Jag kan netto stå på mina ben-san!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>