Elias Sehlstedts Sånger och Visor / 22 (1893) Author: Elias Sehlstedt With: Carl Larsson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bref från en husmamsell på landet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Från en husmamsell på landet.

Gudskelof, att natten nu är slut, Jag har fått en fristund, som mig gläder! Söta du! alltsedan jag kom ut, Har jag hållit på att dra ut kläder. Herrskapet är adel, som du vet, Fröken har nyss gått och läst för presten. Frun är smärt, men brukspatron är fet, Men ofantligt hyggliga för resten. Gården skuggad är af ek och lönn, Fast på vintern nu är allting fruset; Trädgård, som går ända ner till sjön, Och en stor anläggning bakom huset. Strax bredvid logera helt förnöjdt, I en byggning mellan höga lindar, En bokhållare, som blåser flöjt, Och en gammal inspektor, som vindar. Så ha vi ett hyggligt presterskap: Frun skall vara sjelfva hjertligheten. Bruket har sin egen eskulap, Stor och rund som solen i Profeten. Jagt och landtbruk är hans hela lif, Kläcka ägg och laga till komposter. Karl’n är välment som ett laxativ, Frun är skarp som ett janini-plåster. Här kan ej beskrifvas på en dag Allt som finns af hästar, får och galtar; Tretti kor af Holsteins bästa slag, Åtta pigor och en kusk som haltar. Men af allt mitt rum är bäst ända, Senapsgult och himmelsblå fasoner. Soffan har madrass med skinntyg på, Sängen två utskurna kupidoner. Sängomhänget är af hvit musslin, Taflor rundt kring alla väggar sitta. Jag fick lof att skarfva rullgardin, Se’n en qväll bokhållarn stod och titta. Utanför jag har en bänk af torf. Kors min Gud, hvad jag i vår skall njuta! Det var sannt — jag skulle stoppa korf: Söta du, förlåt! jag måste sluta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>