Elias Sehlstedts Sånger och Visor / 102 (1893) Author: Elias Sehlstedt With: Carl Larsson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamla ungkarlen eller Ånger och försoning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Nej besitta, om jag ljuger! Jag vill blifva ung på nytt: Ungkarlslifvet icke duger, Man blir både lam och lytt. Ack! jag kunnat längesedan Fått en flicka skön och ung: Pengar har jag allaredan Samlat i en duktig pung. Topp! jag vill peruken svärta, Borsta opp min bästa frack. Redan har jag mun och hjerta Fulla utaf o! och ack! Kärlek, kärlek vill jag söka: Lifvets fröjd har vaknat opp, Och som tomtegubbar spöka »Lefnadslust och mod och hopp». Länge har jag guldet vaktat Helst af allt på jordens ring, Kärlek som ett noll jag aktat, Flickan som ett lumpet ting. Ack! hur grymt att ångren röna För de villor, man begått? Unga, dyrkansvärda sköna! Jag försona vill mitt brott. Hvar är käppen, hvar är kappan? Här är ord och inga svek! Hufvudstupa utför trappan Vill jag ut på friarlek. Hur mitt hjertas längtan brinner, Det kan ingen dödlig se; Säkert är, så fort jag hinner, Gifter jag mig ett-tu-tre!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>