Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resa till Norrland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
Qvalm och hetta min fysik betunga,
Och två myggor surra kring på täcket.
»Skäms ni ej att bitas och att sjunga:
ut på dörr’n, ty ni har plats på däcket!
Som en skarpskytt jagade jag båda
Ut pi dörr’n från fönstret och gardinen,
Men i hettan slog jag utaf våda
Arm och ben — af vattenkaraffinen.
Och nu blef, se’n myggan slutat sticka,
Sista villan värre än den första;
Nekande två stackars kräk att dricka,
Fick, till straff, jag hela natten törsta.
*
Hur skönt ler solen!» Nej, kring skogens toppar
Står natten än och sveper sin salopp.
Från moln till moln den bleka månen hoppar,
Så har han husvill gått i seklers lopp.
I sömnens famn de Hernösandska kroppar
Ge föga hopp att nånsin vakna opp.
jag fåfängt öfverallt mig framåt lutar
Att läsa »Rum får resande» på knutar.
Här är mitt barndomshem: en krog vid vägen
Är forna hyddan på min faders strand.
Husvill i natten står jag nu förlägen
Vid porten med mitt hattfodral i hand.
Ack, det är sant, det finns en gamma] sägen
Att ingen är profet i eget land,
Dock bättre är det, hur man än må prata,
Att sofva på en krog, än på en gata. —
Och öfver porten stod i färgbokstäfver
Stadskällare — nå, likagodt det är.
En suck i djupet af mitt bröst jag qväfver
Och bultar på och nattlogis begär.
Ett lurfvigt hufvud sig ur fönstret häfver,
En gentleman, som ej vill ha besvär.
»Här finns ej rum,» han skrek, stolt som en pascha,
»Om ock ni vore sjelfva Torre-Arsa.»
Ack! bästa herre, låt er dock beveka,
Finns ej en enda skrubb, det vore fan!
Då ni ej skäms att rum för natten neka,
Hur hutlös är ni då på ljusa dan? —
Då börjar han åt himlahvalfvet peka
Och visa mig åt fanders »norr i stan».
En Stockholmsbo, mitt herrskap, kan ni tänka,
Att så behandla, köra bort och kränka!
Dock vill jag först bese de ställen kära,
De barndomsvänner, dem jag älskat så:
Min gamla brunn, der ofta jag var nära
Att hufvudstupa utur verlden gå.
Ack! här jag kokat knäck med ingefära
I detta rum, som månen skiner på.
Här kan jag hitta öfverallt och blunda:
»Allt är som förr, blott jag är annorlunda.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
