Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till lands och sjös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
4-
På morgonqvisten tog jag afsked af
Kung Göstas park ock trefliga hotellet
Och gick ombord? Jo, pytt! jag mig begaf
På landsvägs-äfventyr i vagn i stället.
Jag kände nog att jag på hjul och naf
Behöfde skaka om det gamla skrället.
Man vet hvad kroppen uti anspråk ta’s,
Då man som resande går på kalas.
Det var en landsväg, ypperlig som få.
Och det var derför jag den vägen väljde,
Fast dammet tog sig för att då och då
I munnen kila med hvar gång jag sväljde.
Jag äng och åkrar såg med kråkor på
I sådan myckenhet, att det mig qväljde:
Ett traskigt byke, till uppsyn och skrän,
Det fulaste jag vet bland fjäderfän.
Jag många kyrkor såg naturligtvis,
Som öfver rika rågfält syntes gapa,
Och bruna ungar, nästan i chemise,
Som ville sig en liten grindslant kapa.
Ett Mars-fält såg jag ock, der exercis
Ta’r hand om bönder, för att hjeltar skapa.
Nu stod det öde — det var bara nöt,
Men ingen militär på Utnäslöt.
Jag Strömsholms gamla kungaslott besåg,
Der Karl den elfte älskade att jaga;
En konst, hvars storhet alltid deri låg
Att djur för nöjes skull afdagataga.
Nu borgen öde står vid Kolbäcks våg,
Der ångfartygen fram och åter draga
Och vattenmassan jemt i sin kanal
Ur Galten rinner, som är kolossal.
Men här var icke längre tid att bida;
Jag flög, så fort jag kunde, hit och dit.
Man nödgas pusta dock en smul, så vida
Man ej skall stukas i hvarenda bit.
För korpulent och gammal till att rida,
Gaf jag på båten hela stuteri’t.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
