Elias Sehlstedts Sånger och Visor / 374 (1893) Author: Elias Sehlstedt With: Carl Larsson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skärgårds-bref

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Han får törsta mången dag,
Fast han för hans vinförlag.




När han, fastän styf och käck,
Ej för storm kan stå på däck
Och i mörker, oförsagd,
Tar in ref, på magen lagd —
Då far redarn i sufflett,
Tar på Rydberg sin kotlett.

Stormen har öfvergått till snöyra. Berg
och backar ha i hast blifvit överpudrade. Det
är naturligtvis ej på fullt allvar, ty vintern
brukar ej komma så tidigt härute. Det är
blott ett ögonblickligt skämt. Vattnet ger sig
ej tid att formera några vågor. Det är en
röra alltihop. Det ryker som mjöl, tjuter och
skäller, skräller, ramlar och skramlar. Tolf
fartyg ligga i vår hamn. Ingen skeppare törs
ut. Sydvester och Helsingörspelsar hvimla i
land. Man ser hvad man har att vänta, då
man kommer till sjös. Man går in i
handelsboden och dricker öl eller vin. Bränvin får
ej säljas. Begär man en sup och en
smörgås, så är man kuggad. Man tröstar sig, det
förstås. Men blicken irrar oroligt omkring
utåt hafsgluggen, dit man förr eller senare
får lof att sticka ut, så snart sjötjockan hunnit
skingra sig. Vinden är god, det duger ej att
ligga stilla, ty då blir det i stället oväder på
Börsen i Stockholm, der man puttrar öfver
söl och skeppartimmar. Jo jo, men!
Telegrafen sqvallrar. Men det blåser för hårdt,
börsgubbar! Ni få lof att ha en liten smula
tålamod med edra sjöplöjare.

KÖR AF SKEPPARE.

Upp genom luften, bort öfver hafven
Stormbyar tumla så långt man kan se.
Sommarens drottning med rosiga stafven
Funnit för godt att på flykt sig bege.
                Se, hur det ryker
                Och rifver i skyn!
                Hafsguden stryker
                Kring böljornas bryn.
Sjötroll och gastar ha kommit på trafven,
Hafvet det kokar och bjuder på te.

Tackar ödmjukast! Men vi komma sedan,
Vi stå oss bättre att ligga vid bron.
Dessutom segla vi aldrig på freda’n!
Vi ha läst bättre vår navigation.
                Ingen oss narrar
                Till sjös att bege.
                Vinden bedarrar
                I morgon kanske.
Satan må segla i djupaste nedan,
Helst när ej vindarna taga reson.

Sakten er, vindar, och simmen, Tritoner,
Kring våra kölar med mildare sqvallt!
Jemt oss i kikarn ha våra patroner:
Låtom oss segla, dit de ha befallt!
                En skall till Kina
                Och en skall till Råå,
                En till Messina
                Och en till Bordeaux.
En till Oporto och hemta citroner,
En till S:t Ybes och kånka hem salt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>