Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senhösten (Sandhamn 1855)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lotsen skall möta, tecknet är gifvet,
Klar är på skeppet kastlinan gjord.
Tåget han binder fast omkring lifvet,
Hoppar i hafvet och halas ombord.
Islupen står han ända till hatten,
Glad att han eger sitt torftiga bröd.
Hvit som en is-björn står han vid ratten,
Oviss om kursen är lif eller död.
Skeppet är redlöst, honom förutan,
Opp skall han passa båd’ akter och för.
Oftast från skeppsbrott räddar han skutan,
Oftast är ovett hans enda dusör.
Dömd ifrån början till mödor och fara,
Jemt skall han slåss mot den eviga sjön;
Hellre skarprättare ville jag vara,
Än ha, som han — fem riksdaler i lön.
Här- är vår lefnad ibland rätt eländig:
Hjelplös och arm får befolkningen dö;
Läkare finns ej, och ej fru Nödvändig,
Två mil till presten, långt bort på en ö.
Något jag ville väl ändå betala,
Om af de tre fanns åtminstone en.
Blefve jag riksdagsman, skulle jag tala,
Så att det gick genom merg, genom ben!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
