Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strödda minnen af resor till lands och sjös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag tog in på gästgitvaregården, hvilken
är temligen bra, då jag undantar den
derstädes herrskande oseden att underhålla en
sådan välsignad mängd med tuppkycklingar,
att resande ej få någon riktig nattro.
Åtminstone började dessa galningar redan kl. 3 på
morgonen göra sina rösträttigheter gällande.
Jag öppnade fönstret för att göra lämpliga
föreställningar: »Mina herrar! Jag är
visserligen en främling här och kan tyckas ej vara
berättigad att uppträda med några
anmärkningar emot denna stads respektive invånare
och deras lefnadsvanor; men då en resande
beskattas ganska drygt för att få sofva, så bör
han väl också kunna påräkna en ostörd hvila
under de få timmar hans reströtta lekamen
finner behöfliga för sin vederqvickelse. Jag
hemställer till herrarna huru pass behagligt
det skulle vara, om jag midt i natten skulle
intränga i herrarnas eget hönshus och
förstöra er tupplur. Jag är fullkomligt
öfvertygad, att det blef ett helvetes kackel och att
jag fick dyrt plikta för mitt öfvermod. Som
herrarna se, står jag i bara skjortan och kan
möjligen ådraga mig en förkylning. Jag slutar
derför mitt tal, hvilket jag ej anser mig
behöfva fortsätta, sedan jag vädjat till herrarnas
rättskänsla.» Jag skulle just stänga till mitt
fönster, då ett annat öppnade sig strax
bredvid och en figur i nattmössa stack ut sitt
hufvud och adresserade sig till mig i följande
ordalag: »Herre! Ni har talat som det egnar
och anstår en man i första kammaren, och
jag, som är i den andra, vill blott tillägga,
att jag bjuder herrn på frukost i dag, för att
hjelpa mig äta upp hela den här fördömda
tupphögen, så att vi åtminstone nästa natt
måtte få nattro för våra penningar. Mitt
namn är Hjort, från Östhammar. Mjuka
tjenare! Vi träffas klockan 10.» Frukosten
gick för sig, och vid närmare kollationering
utröntes, att båda skjortgubbarna voro gamla
bekanta, som ej sett hvarandra på många
herrans år. På aftonen besökte vi stadens
societetshus, en stor, präktig byggnad med
veranda, rymlig för hela staden, och en
festsalong så stor, som Carl den Trettondes torg,
med undantag af höjden till taket och
måhända någon afprutning på längden och
bredden. Der träffade vi »Den tykke», som han
kallas i Norge och derifrån han nyss
kommit, vår älsklige vän Uddman, som nu var
i Norrtelje endast för att hvila upp sig efter
den norska triumfresan och under tiden pröfva
några gyttjekostymer. Vi stötte tillsammans
med flera andra notabiliteter och bland dem
stadens borgmästare, som bjöd oss på
hvarjehanda förfriskningar, hvarunder aftonen förflöt
i glam och munterhet utan skoj. Dagen
derpå satt jag på rapphöna i solsken och
dam, med ressnuggan i hand och
tobakspungen i knapphålet.
 |
Solen bränner i min rygg.
Kors, hvad mygg!
Jag skall sätta er i knipan
Och er sopa
Allihopa,
Bara jag får eld på pipan.
Hvem har rättighet er gett,
Att med bett
Fredliga turister gästa?
»Puff!» sa’ snuggan.
Håll nu tuggan,
Annars får ni mer till bästa!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
