- Project Runeberg -  Elias Sehlstedts Sånger och Visor /
442

(1893) [MARC] [MARC] Author: Elias Sehlstedt With: Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strödda minnen af resor till lands och sjös

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Af den klara
Fjärdens spegel,
Som skall vagga
Hvar er gubbes båt och segel,
Prydd med flagga,
Sydd af Anna,
Och med granna
Färgers hvimmel:
Blått och gult som sol och himmel.»
o. s. v.


Sednare på aftonen var bal i en
löfprydd loge, och jag påminner mig en visa
af en soldat på Grunnebohed, der det heter:

— — »Ett ord jag nämna må
Om de flickor, som gå
Här på Grunnebo så fina och så rara,
Med stora krinoliner,
De dansa så det hviner,
När musiken blott riktigt stämmer in.»


Närmare midnatten skildes sällskapet i
den gladaste sinnesstämning, som endast på
landet har sitt rättaste uttryck. Jag for med
Zacheus och hans fru, de andra har jag
ingen reda på, men förmodar att de, liksom
vi, reste hem för att taga sin lilla tupplur,
för att sedan med Börjesson på poetiskt vis
kunna betrakta och afvakta den tidpunkt då

»Ur denna rörda jordens sköte slog
Sin tusenfärgglans blommornas förtjusning
Och sina skuggor trädens flägt.»


Efter en dags hvila hos min hederlige
Zacheus, hvilken på aftonen skjutsade mig
till närmaste gästgifvaregård, der jag stannade
öfver natten, satt jag åter på den dammiga
landsvägen och betraktade den herrliga
naturen, som är outtömlig på lyckliga
framställningar, under det brunte med inöfvad
gästgifvarelunk framskaffade det hjulbenta
åkdon, hvarpå jag krånglat mig upp och lyckats
intaga en ganska upphöjd plats. Lynnet var
muntert och cigarren understödde den
angenäma sinnesstämningen. »Den som icke
röker,» säger Bulwer, »har antingen aldrig
haft någon sorg eller också nekat sig den
ljufvaste tröst näst den, som kommer från
himmelen.» Sångmö, låt oss sjunga en stump!

Se, huru skyn sig målar
Och skogens rund!
Det solen är som strålar
Med guld i mund.
Hon pannan redan pussat
På bergets topp,
Och blommorna, som sussat,
Hon purrat opp.

Och lilla bäcken kilar
Sin brant utför.
Och med en brådska ilar
Hvar gärdsgårdsstör.
God morgon, gamla kråka!
Hvad hörs för nytt?
Tror du att du får åka
Med mig? Jo pytt!

Det der kan jag bedyra
Är herrgårlns torp,
Der torparn är en myra
Men herrn en korp.
Det kan jag se på vallen,
Som står så sur,
Och stugan som, förfallen,
Har rutor ur.

En snorvarg står och grinar
Med soln i strid.
Och ned en gris sig svinar
I dyn bredvid.
En tupp förnämt sig vräker,
Och på en stock
Figurn, som står och bräker,
Är torparns bock.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:54:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/esesaovi/0488.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free