Samlade Sånger och Visor, Gammalt och Nytt, af Elias Sehlstedt / Första delen / 21 (1861-1876) Author: Elias Sehlstedt With: Arvid Ahnfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men med tårar i sitt öga,
Ty hon vet att hon är bunden,
Beder hon till vårens engel:
”Broder! lossa mig ur bojan,
Ty jag längtar till min fader.” —
Engeln svarar: ”döden endast
Kan ur fängelset dig lossa;
Kyckeln är förtrodd åt honom.
Jag af himlen blott är skickad,
Till att trösta och hugsvala.”


Parodi.

”Vid månans sken som spridde silfrets glans.”

I stjernlös qväll, som bredde mörkrets flor
Kring konunga- och borgare-palatsen,
En ung oifeer på Norrbro gick och svor,
Att hon ej ännu var på mötesplatsen:
”Flyg, aftonflägt! och eden bär,
Och skynda på min lilla Lotta,
Och säg att jag gått trogen här
Från klockan sju till klockan åtta!”
Af mången lykta staden lystes opp,
Och par om par de älskogsskaror vandra;
Den unge krigarn sjöng med mod och hopp.
Att om ej Lotta kom, fick han väl andra:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>