Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flere röster
Nej, nej! ”Ilvad den är säll, som i sin egen hydda,
Ser utan oro morgondagen gry!”
Dans och lekar i vattenytan. Solen stiger gravitetiskt ned i Kanholms-fjärden och kastar i förbigående en
flik af sin purpurmantel öfver det hvita sjömärket. En
lätt vind susar genom rymden. Yågorna börja bli oroliga
och skjuta rygg. Eiskarna försvinna i djupet. Stormen
är i annalkande. Hafvet våndas. Himlen är blåsvart.
Stränderna sucka. Qväll och mörker, skum och dån och
tjut! Här duger ej att stå längre på klippan. Hufvudet
svindlar. Hjertat skälfver. Håret reser sig!
Och henen som rankiga nystfotter darra,
Och blåsten mig trillar precis som en boll.
På flinthårda berget galoscherna knarra:
Det tassar bakefter som spöken och troll.
v Och sanden kring backarna ryker och yrar,
Och dugget från skyhöga hafsvågen stänks.
Men hittar jag hem, jag vid Bachus bedyrar:
Jag tar mig en tuting och kryper till sängs.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
