Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sången.
En engel är sången, ett klingande bud
Mellan menskan och Gud.
Till smägtande systern i menniskans bröst
Bär han himmelens tröst:
Det ljusnar alltmera, när engelen talar,
Kring berg och kring dalar.
Ty fanns ej ibland den hugsvalande sång,
Vore dagen yäl lång,
Och tvang han ej smärtan att lägga sig lugnt,
Blefve lifvet väl tungt:
Men sången försonande sitter hos anden
Och lättar på handen.
Och stjernor af minnen och stjernor af hopp
Gå i tidsnatten opp,
Då Anima lyss i det grus, der hon bor,
På sin himmelska bror.
Hvart moln som bar åskor, hvar plåga, hvar smärta
Försvann ur dess hjerta.
När engelen vinkar, för Animas syn
Skymtar hemmet i skyn.
I jordlifvets vinter, när guldharpan slår,
Då har Anima Yår.
Så ler hon mot ödet, hur mörkt det sig röjer,
Blott engelen dröjer.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
