Samlade Sånger och Visor, Gammalt och Nytt, af Elias Sehlstedt / Första delen / 217 (1861-1876) Author: Elias Sehlstedt With: Arvid Ahnfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bäst de talte, bräkte fåren,
Och de märkte vargens svek,
Och på Damon restes håren,
Iris bara sprang och skrek.
Yargen skrämdes utnr hagen,
Iris knöt sitt förkläds-band;
Damon straxt blef bra i magen,
Kysste Iris ömt på hand.


De olika knektarna.

En knekt helt nyss blef skickad
Till julklapp åt min far.
Med guld och silfver stickad,
Den stofvelknekten var.
En knekt fick också mamma.
”Det var — skrek gumman — bra;
Ty för en gammal flamma
Bör man en ljusknekt ha.”
En knekt fick syster Malla,
Som ej var mindre rar.
Den var visst bäst af alla,
Ty han en löjtnant var.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>