Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
På Carl den Tolfte bråddes han:
Han föll, om han e& vann.
”Men bäst han sjöng, och bäst han brann”,
För en lönmördare, som han,
Till jorden föll han blek och kall.
Och sen, hvad lär oss detta fall,
’Om ej på denna jordens ö
Att tuppar också dö?
Han dör — men skall han ock uppstå?
Det tror jag, gudskelof, ej på.
Då vore himlens sällhet slut,
Man fick ej nattro en minut:
Vid evighetens morgonsol
Han också evigt gol.
Alltså, Apollo-bror, farväl!
Du jovialiskt glada själ!
Du lefde — och du sjöng för mig,
Du dog — och då sjöng jag. för dig.
När jag fått ditt och du fått mitt,
Så kan det vara qvitt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
