Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86.
Af elden, som i hennes öga brann,
Jag märkte snart att vi förstått hvarann.
På stadens brygga stodo vi en dag. —
I "Stå ej så nära kanten”, sade: jag.
”För min skull, Amelie lat bli late bliki—
Men foten slant och flickan föll uti.
»”Fräls himmel!” skrek dess moder, som var med,
Och med ett skutt jag dök i djupet ned.
Men i en slup en löjtnant kom i hast,
Och fick med ens i hennes klädning fast.
Han flickan förde, lefvande fast blek,
Till hennes mor som stod på strand och skrek.
Jag samm till stranden med det rön jag gjort
I byxor är det svårt att simma |fort: /—
Men mamma i sin famn löjtnamten slöt
Och gaf mig fan, fast jag var mera blöt.
Löjtnanten kom i sjunde himlen in -
Och Amelie var icke mera min.
En ed jag svor, så helig som en bön,
Att ej för flickor hoppa uti sjön. —
Men sällan går det som man tror och vill.
Löjtnanter borde aldrig finnas till.
RN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
