Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mulen och kulen, aldrig han hade
Ringaste tecken till mennisko-vett.
Efter hans pipa ifgen nu dansar,
Rättnu man andas kan som förut.
”Våren är kommen. På sina kransar
Ängarna binda.” Våldet är slut.
Nu kan man hänga pelsen i skrubben,
Lappskor och muddar på vind bära opp.
Sjelfvaste Flora dansar i stubben,
Fläktar i vinden sin blomstersalopp.
Våren är kommen. Glädjen och sången
Följa som eviga englar hans spår.
Sofven J, Skalder? Fram med basongen!
”Lärkorna sjunga: nu är det vår!”
Sorgen i hjertat ligger begrafven,
Smärtan, den otäckan, känner jag ej.
”Upp genom luften, bort öfver hafven”
Hör man ej annat än hipp och hurrej.
Orren i skogen spelar och blundar —
Man kan bli tokig. Hit med kantin!
”Vikingasäten, åldriga lundar :”
’Sverge, din skål uti skummande vin!
Du är gudomlig, vår-smyckad vorden,
Hör hvilket jubel kring berg och kring dal!
Maken till gumma fins ej på jorden —
Svea! din skål ur min fyllda pokal!
RE Reed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
