Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
Satta af hyttornas folk som ryssjor för ströfvande manfolk.
Månan, min åldriga vän, med tysta fjät som en brandyakt,
Fångade nattliga moln, och än med försilfrade saxen
Stack i vår ångbåtsrök, och rädd om himmelens knutar,
Trodde att elden var lös och högg sprutskyldiga böljor
Vaksamt med flammande blick, som en kyrkstöt, i slum-
rande nacken.
Hof så en väldig patron mot skyn sin rossliga stämma:
”Gubbar! att natten är när, påminner mig slocknade snuggan,
Askan jag strött på böljornas rygg och längtar till kojen,”
Sade — och rullade ned och försvann i den tysta salongen.
Alla vi gjorde som han; och tyst öfver fuktiga däcket
Smög sig hvar lefvande själ på guttaperka-galoscher
In i sin vaggande hytt, och långskepps snart på madrassen
Söfde, hvar en på sitt vis, sin filtomslutna lekamen.
Sömnen blef dock icke långvarig. Jag drömde att jag
var inklämd i en kokos-nöt, utan att begripa huru jag
kommit in eller huru jag skulle komma ut igenom ett så
knapphändigt hål. I min ångest vaknade jag och fann
mig, ganska välbehållen i min trefliga hytt. Månan sken
genom det lilla fönstret, der jag likväl till min stora för-
trytelse upptäckte ett dansande myggpar, sjungande i mån-
skenet och outsägligt lyckligt. Jag förstod nu hvad. som
stört mig i min sömn. Detta och hvad som sedan hände,
försökte jag att uttrycka i följande
Romans.
Hulda måna, jag kan inte sofva,
Då du tittar genom fönsterrutan.
Sömnen flyr mig, denna gudagåfva; >
Hård är kojen, hård är hufvudputan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
