Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
Vi förstå hvarannan:
Sköter han ej pannan,
Stoppar jag machin och går i land — san.
Vågen kommer som ett berg på stup — san.
Man kan nog förgås på mindre djup — san.
Herrarna bli mjuka,
Damerna bli sjuka:
Bäst gå ner och ta sin frukost-sup — san.
Jag kom helbregda till mitt hem, det haf-omgjordade
Sandhamn, det ohyggligaste Blåsut på hela jordklotet, åt-
minstone om hösten;
Ty om jag sticker näbben utom hus,
Så ser och hör jag endast hafvets brus,
Och rundt omkring är luften vädersjuk,
Och tung som en Tessinsk allonge-peruk.
Ej kan man gå på klippans hala brant.
Jag sitter inne som en arrestant.
Om också ut man sig med käpp beger,
Man utaf stormen vändes opp och ner;
Och sitter icke halsen bättre fast,
Så är man af med knoppen i en hast.
Man fryser jemt, ty här är ständigt storm.
Två Gottlandströjor är min uniform.
Som vindens tjut och hafvets blott man hör,
Så bör man ha ett sjökaptens-humör.
Ty räds man vind och våg det minsta grand,
Så blir man sjösjuk, fast man står på land.
Mjuka tjenare!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
