Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
Ej fanns regn uti skyn,
Landtman, grön uti syn,
Stod och blängde mot himmelens fisto.
Än begripa ej vi,
Hur potatis stod bi,
Som är van vid den läskande skuren.
Der som gräs skulle bli
Var komplett parodi
På Gudslån åt de bölande djuren.
Men, natur’n vare tack!
Himlen plötsligen sprack
Och utgöt sina läskande skålar.
Jorden sörpla och drack,
Solen slutligen stack
(ienom skyn sina gullgula strälar.
Trän och blom sköto skott,
Som i knut hade stått,
Från de högste och ned till de lägste.
Äng och fält fingo brådt,
Det blef solvarnit och godt,
Och man hörde hur gräsroten växte.
Och jag tänkte dervid:
Nu för landtman är tid,
Att ej längre han blänger och kinkar.
Nu är sommaren blid,
Än hur frode sin frid,
Än står Hrik med axet och vinkar.
eQ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
