Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
653
uteblifva. Han är så hjertans välkommen, och jag vet
mgen af mina bekanta, som skulle kunna vara mer väl-
kommen, om han än hade aldrig så gröna byxor. Våren
har ett eget intagande väsende, äfven om han, som
stundom händer, uppträder litet fnurrig och ogunstig.
Men man vet att det snart går öfver och att det cj ir
hans egentliga hjertelag, utan endast en följd af någon
tillfällig sammanstötning med några oroliga natursällar,
som bragt honom ur jemvigten. Lyckas det att han
får komma ostörd, så är han förtjusande. Eller kan man
tänka sig något mer hänförande än då "Våren slår ut
sina vingar af gull" och "sippan i lunden nigande står”
eller då "Öfver berg och klyfta den unga majsol ler’’, lik-
som han fått sigte på något rätt lustigt att skratta åt.
Emellertid har han nu kommit mycket leende och lifvad:
Våren är kommen. På sina kransar
Ängarna binda. Kukeliku!
Ekorrar bära
Högt sina svansar,
Aldrig har vårsol vassat som nu.
Nurmjölk kan ätas med ingefära,
Hurra! hurra!
Jag kommer ej viktigt ihåg den härliga vaärsungen,
som studenterna alltid sjunga med så oöfveorträffligt
mästerskap. Egentligen har jag ej gatt utför all sjunga,
ehuru det blifvit en vana eller ovana alt gå och snola
på likt och olikt. Här appe vå Tivoli är on bra här-
hg utsigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
