Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
Dess gamla slott och fästen ligga öde,
Dess Höpingshus, dess Gränsborg och dess Strö.
Men om vi något litet oss bemöde,
Och ej vär forsknings-lust är allt för slö,
Så kunna vi utaf de forna döde
Se vålnader ännu -— och sedan dö.
Ty man kan sc, om än en smul i sender,
Rumer här och der på Köpings stränder.
Nu är omellertid ej tid att hvarken
Om forntid snacka eller den och den.
Jag stog i land, som Noach utur arken,
Förnöjd att torrskodd stå på land igen.
Jag bjöds på sexa uti Adams-parken,
Och der var gräddan utaf gentlemen:
Borgmästare, baroner och patroner
Och mat och bälar, tal och messings-toner.
Sen var det konsten att sig rekreera,
Ty degen efter har sitt egna kraf.
En skog af lärkträn jag besåg med mera,
Mekanisk verkstad och von Scheeles graf.
Guds länga dag användes att flanera,
Då gästfrihoeten någon rast mig gaf.
Jag gjorde resor, både små och stora,
Med Hallbergs Ava och med Sjöbergs Flora.
En vacker afton var jag till Kungsör,
Fast ej min mening var att länge bli” der.
En promenad till kyrkans höjd jag gör
Och vilie kyrkans inre se omsider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
