Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af Arv. Ahnfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dikter ha dock några genomgått skärselden och kommit
in i de samlade skrifterna.
Året efter sin debut inom bokverlden vandrade
innehafvaren af signaturen —dt en dag upp på
Aftonbladsbyrån, och blyg som den yngsta af behagen framlemnade
han ett opus, som sedan blifvit läst och sjunget i slott
och koja. Det är oss sagdt, att den anspråkslöse
författaren kände sig i hög grad öfverraskad, då
redaktionen höll till godo med Norrländingens hemlängtan[1]; stycket
är i sin ursprungliga form i det närmaste sådant vi alla
känna det. Samma år (1833) innehöll ock Aftonbladet
Den glade sångaren, hvari de senare förändringarna äro
något flera.
Poeten var vid denna tid, för att begagna hans
egna ord:
En man af akademisk ras,
Ett slags aptekare, som krossar
Små kunskapsfrön, som med karbas
Ges in åt våra söta gossar.
Hans kall är tungt på många vis,
Och stundom är så svårt att plugga
Latin i mammas lilla gris,
Som att få gudsord i en sugga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
