Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af Arv. Ahnfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
poet, utvecklade han ett och annat drag, som ej så
klart framträdde i de första häftena af hans “opera
omnia“. Han var redan då förträfflig i visan, stundom
begagnande ett omqväde, som i någon mån påminner
om Béranger. Hans parodier och resefantasier voro lika
lustiga som sedermera. Han kunde med samma naiva,
fryntlighet apostrofera Snösparfven, som längre fram
Talgoxen på mitt fönster. Hans känsla var i de
allvarsammare dikterna lika innerlig, hans finhet och behag i
framställningen lika oförnekliga, som under hans senaste
lefnadsår. Men hans glädje öfver naturen hängaf sig
omsider mera åt den stämning, som uttalar sig i hans
Söndagsmorgon i skogen, hvarjemte han upprullade sådana
små ypperliga genretaflor som Mitt sommarnöje. Också
adlades den burleska komiken i Sehlstedts diktning under
sista årtiondet till mera äkta humor, såsom i Vackert så
och i allokutionen till Min skugga. Stycken sådana som
de två sistnämnda skulle vara prydnader för hvilken
stor och berömd skald som helst, och den luttrade
lefnadsfilosofi, som uttalar sig i “Vackert så“ har i
förening med qvickheten gjort detta poem till ett af dem
som med full rätt kunna sägas lefva på svenska folkets
läppar. Men författarens förnöjsamhet och
anspråkslöshet voro fortfarande lika stora, som då han vid en tidigare
period skref:
«Rädd att visan blir för lång,
Slutar jag för denna gång.
Den som läser denna sång,
Tackar jag ödmjukast.«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
