Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lisas ring - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 teckningar tfr lifvet.
Nedanför backsluttningen, i den lilla dälden,
där skogsbäcken porlade fram mellan stora
stenar, fanns emellertid en, som tydligen icke hade
sinne för allt det sköna omkring honom. Nog
hade Sven alltid förr brukat vara glad, när det
blef vår; han var just icke ledsen af sig de
andra årstiderna heller, men det var bestämdt
ändå allra roligast, när snön smälte och den
lilla bäcken blef fri. Då hade Sven alltid mycket
att göra under de långa ljusa eftermiddagarna,
då också han var fri — från skolan och annat
arbete, som han hade att göra. På sommaren
hände det ibland, att bäcken torkade ut, men
om våren var den rik på vatten och kunde väl
skaffa en tioårig gosse många nöjsamma stunder.
Och äfven denna eftermiddag plaskade det klara
vattnet helt inbjudande öfver sandbottnen och
tycktes uppmana till lek; men Sven märkte det
ej; och i alla fall skulle han ej haft någon lust
att leka, ty hans hjärta var tungt.
Där uppe i den grå stugan hade han lefvat
lycklig och nöjd med gamla mormor. Sina
föräldrar mindes han ej, ty de hade båda dött, då
han var helt liten, och sedan hade mormodern
tagit hand om honom. Fattigt var det nog för
henne, och Sven fick både knappare föda och
torftigare kläder än hans jämnåriga och kamrater
i skolan; men det hade han aldrig förstått att
knota eller sörja öfver, och ej heller hade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
