Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lisas ring - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lisas ring.
5
Det fick han väl också på sätt och vis.
Han blef tåld, om han höll sig ur vägen och
gjorde hvad som fordrades af honom. En och
annan af de gamla visade honom också
vänlighet, men olycklig kände han sig ändå. Sven
hade växt upp i skogen och ofta varit ensam,
och han var därför litet blyg af sig; det var nu
mycket svårt att från morgon till kväll vara
tillsammans med dessa många pratande människor.
Han längtade tillbaka till det ensliga hemmet, till
bäcken, till den tysta skogen, men framför allt
till mormor. Ack, henne skulle han ju icke mer
återse! Söndagen efter den då hon dött hade
han stått vid grafven och sett den torftiga kistan
sänkas ner däri.
Sedan dess hade åter en vecka gått, och
ännu var ingenting bestämdt om hans framtid.
Det blef honom alltmera trångt om hjärtat, och
han måste ut, måste tillbaka till det gamla
hemmet. En solvarm eftermiddag begaf han sig på
väg dit; ju längre in han kom i den friska,
doftande skogen, dess bättre kände han sig till
mods. Här var han fullt hemmastadd, träd,
buskar och stenar voro gamla vänner och
bekanta till honom. Slutligen kom han fram till
stugan och gick för att titta in genom fönstret.
Där inne stod allting på sin vanliga plats,
men det kunde nog märkas ändå, att en
förändring skett. Balsaminen, geraniumen och myrten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
