Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lisas ring - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lisas ring.
9
De gingo uppför backen och kastade ännu
en afskedsblick på den utdömda stugan samt
veko därefter in på skogsvägen. Snart skildes
deras vägar.
— Var inte ledsen, Sven, sade Lisa vid
afskedet, jag tror säkert, att Gud sörjer för dig
och ger dig ett godt hem.
Därpå vandrade de åt hvar sitt håll.
—• Nu får du det snart bestämdt hvart du
skall komma, yttrade skolläraren till Sven dagen
efteråt. Jonsson i Backa lär fundera på att ta
dig, har jag hört, och där kan du nog få det
bra på sätt och vis, med maten och sådant. Han
super förstås, och då är han inte god att råka
ut för, men du får väl försöka att hålla dig
undan för honom. Hustrun är en beskedlig
människa, men hon har just inte mycket att
säga i huset.
Sven sade ingenting, men han smög sig
bort så snart han kunde, bort till ett hörn af
kyrkogården, där mormor hade sin graf. Han
tänkte med förskräckelse på det öde, som tycktes
vänta honom. En gång hade han sett Jonsson
i Backa drucken; det var fyra år förut, men han
hade aldrig kunnat glömma det — de vilda
blickarna och åtbörderna, svordomarna,
misshandlingen af den stackars hästen. Han kände sig
så beklämd, att det tycktes honom omöjligt att
lefva längre. Men bäst det var, ringde klopkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
