Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lisas ring - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lisas ring.
11
varit uppfödd af kvinnfolk. Det syns nog, att
det inte är stort värdt med honom.
— Han är kvick och duktig, skall jag säga,
inföll klockaren; ja, om jag skall tala om det
rent ut, så är han den bästa jag någonsin haft
på hela den tid jag varit här.
— Åja, det måtte väl inte behöfvas mycket
vett till att sitta och hänga näsan öfver en bok
hela dagen, genmälte Jonsson försmädligt. Men
si jag vill ha honom till arbete jag, och det
är en annan sak. Skolmästare ha vi för många
redan i socknen, inte är det värdt att föda upp
ändå fler. Men i alla fall så har jag nu beslutat
mig för att ta honom, så den saken behöfde de
då aldrig hålla någon stämma om, det skulle jag
säga Jan Olsson, om jag träffade honom. För
när jag har sagt en sak, så blir det så, kom’nalen
får säga hvad den vill. Det kommer ingen och
gör några ändringar för mig inte.
— Gör dig ej alldeles för säker på det, min
gubbe lille, mumlade klockarn med en förargad
blick efter den bortåkande. Var inte ängslig, du
Sven, tillade han, då han märkte gossens
försagda min; han har ej fått dig än. Det torde
allt vara fler, som ha med den här saken att
skaffa, än han tänker, den ohyfsade, simpla karlen.
Nämndeman Jan Olsson trädde, uppfylld af
en angenäm känsla af sin värdighet såsom
kommunalstämmans ordförande, in i sockenstugan för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
