Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lisas ring - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
TECKNINGAR tfR LIFVET.
honom ej heller svårt att genomdrifva sin vilja.
Resultatet blef sålunda, att Sven utackorderades
till Lisa i Källhagen.
Middagsrasten hade just börjat, och barnen
hade ännu ej lämnat skolgården, då stämman
upplöstes. Sven stod på litet afstånd från de
öfriga och såg med klappande hjärta bönderna
komma ut. Nu var alltså hans öde afgjordt; där
kom den fruktade Jonsson i Backa. Han såg
mer än vanligt elak ut, tyckte Sven, och kastade
ögonen omkring sig, som om han sökt någon.
Han fick syn på Sven och styrde kurs rätt på
honom. Säkert kom han för att taga honom med
sig. Gossen stod alldeles stel af förfäran, ^iå
bonden stannade midt framför honom och en lång
stund stirrade på honom utan att säga ett ord.
— Jag frågar alls inte efter dig, ditt usla
kräk, utbrast han slutligen. Du skall väl bli
skolmästare eller en annan odåga, kan jag
förstå, för till arbete duger du inte. Det passar
nog bäst, som det blef beslutet där inne, att en
käring får ta an dig och fortsätta verket, som
en annan käring påbegynt. Lycka till! Jag är
bäst belåten med att slippa dig.
Han vände sig om och gick, medan Sven
stod kvar med en förnimmelse af att han blifvit
räddad lindan någonting fruktansvärdt.
— Se så, min gosse, yttrade en röst bredvid
honom, i det samma en hand beskyddande lades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
