Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lisas ring - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lisas ring.
19
— Ser du, jag har också varit ung en gång,
sade hon slutligen, ja, och då hade jag en
fästman. Vi voro barnfödda i samma by och läste
fram oss på samma år, och sedan tjänte vi en
tid på samma ställe. Anders var en bra arbetare,
och vi sparade båda två af våra löner för att ha
något att komma med, när vi skulle gifta oss.
Vi hade redan sett ut en stuga, som vi kunde få
hyra för godt pris — det var just den här, som
vi nu bo i — och det var inte många veckor kvar,
innan vi skulle gå till prästen och ta ut lysning.
— Men så kom det ett par af Anders
bekanta och talade om, att de skulle fara till
Amerika, till ett land som heter Kalifornien, och där
skulle det finnas så mycket guld, så man kunde
bli stenrik på en liten tid. Och Anders hade nu
alltid varit litet enfaldig till sinnet, så han trodde
blindt på det där, och det väckte begäret hos
honom. De hade också fått bref från dem som
rest dit förut och hittat mycket guld. Det dröjde
inte länge, förrän Anders började tala om, att det
skulle vara bra att resa ut med de där båda. Han
ämnade visst inte stanna länge därute, menade
han, bara så länge att han kunde få ihop några
tusen riksdaler, och det kunde ju gå på några
veckor, ifall man hade tur, sade de andra. Sen
skulle han strax fara hem igen och köpa sig
egen gård, och det blefve bättre upp än att sitta
som daglönare i en backstuga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
