Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lisas ring - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
TECKNINGAR tfR LIFVET.
— Jag tänker ni har nog arbetat mer för
mig, mormor, svarade Sven allvarligt. Men nu
går ni ju in till staden om lördag och hämtar
ringen, och så kommer ni i kyrkan om söndag
och har den på fingret.
— För all del, pojke, hvad tänker du på,
utropade Lisa, halft förskräckt, halft skrattande.
Ja, lösa ut ringen det skall jag visst göra, och
Gud välsigne dig för hvart steg du gått för den
saken; men sätta den på mig — nej, det går
då väl aldrig an, då skulle jag skämmas fasligt,
om någon finge se det.
—■ Jag tycker inte ni behöfver skämmas för
att bära den ringen, sade Sven ännu allvarligare
än förut.
— Tänk bara, hvad folk då skulle få att
undra på, svarade Lisa. Nej, nej, nog blir det
kärt för mig att lägga in ringen i lådan, där
han legat nu i så många år, men inte kommer
han väl att bli begagnad, förrän du, Sven, gör
det eller kanske sätter den på din bruds finger
en gång.
Sven fick ej tid att springa hem till
Källhagen hvarken på lördagskvällen eller på söndags
morgonen. Han träffade Lisa först en liten stund
före gudstjänstens början.
— Se här, Sven, sade gumman litet
förlägen, i det hon drog honom med sig till en
vrå af kyrkogården, eftersom du ändtligen ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
