Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lisas ring - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/
Lisas ring.
39
tro, att någon gång få röna litet erkännande af
personer, som förstå att bedöma dylika saker.
— Och huru blef det med hans underhåll?
— Det gick ej precis lika ledigt med den
saken som med den andra, svarade pastorn litet
bekymrad; men om Sven, som jag hoppas och
tror, har kraft nog — både fysisk och moralisk
—■ så skall det gå bra med det också.
— Du var hos baronen på Högby?
— Ja, på kvällen sedan jag lämnat Sven i
mitt kvarter, reste jag dit ut. Jag framställde
förhållandet i så bevekande ord som möjligt och
sade honom, att han genom att lämna bara en
liten smula af sitt öfverflöd skulle kunna icke
endast bereda en enda person en vacker framtid
utan äfven blifva orsak till hundratals, ja kanske
tusentals människors gagn — ty jag hoppas, att
Sven skall blifva till välsignelse för många i
framtiden. Men det var fåfängt allt hvad jag
sade, alldeles taladt för döfva öron. Det var en
osed, menade han, att folkets barn drogos från
arbetet och äflades att komma upp i en högre
samhällsklass, än deras föräldrar tillhörde och
där de likväl alltid måste känna sig främmande.
— Mycket artigt sagdt till dig, som själf är
torparson, sade frun skrattande. Det har han
mycket väl reda på.
— Nå ja, han tycker väl, att jag också
borde ha stannat kvar bakom plogen, svarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
