Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lisas ring - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LISAS RING.
69
— Jag tyckte, eftersom jag nu får vara
uppriktig, att det var samma fel med den sista
delen, som med den första, att den bara var till
hälften sann.
Sven betraktade honom forskande.
— Du sade dem, återtog den äldre herrn,
vändande sig till Sven, att det måste blifva en
inre frigörelse, och visade mycket vackert de
lyckliga följderna af den. Men de stackars
människorna fingo ej höra huru befrielsen skall tillgå.
Hvarför talade du ej om det?
— Jag blef ju afbruten, innan jag hann till
slutet, svarade Sven undvikande. För öfrigt kan
man väl säga, att det varit att kasta pärlor för
svin att inför en sådan publik oförbehållsamt
framdraga de heliga sanningar, som jag
förmodar att du syftar på, ifall jag nu också hade
tänkt just på detta.
— Håll på i tid och otid, heter det likväl.
Jag är hjärtligt glad öfver det frimodiga uttalande,
vi fingo höra af dig, men ändå mera skulle det
hafva gladt mig, om du talat ut sanningen helt.
Hvem kan veta, om det icke i den där samlingen
fanns en eller annan, för hvilken det kunnat
blifva till välsignelse förr eller senare att hafva
fått höra ett ord om botemedlet?
Alla tre tego en stund.
— Här skall jag stiga ur, sade den äldre
herrn några minuter senare. Farväl med dig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
