Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lisas ring - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LISAS RING.
71
— Hvarför sade jag ingenting om
botemedlet, frågade han tankfullt. Kan jag tala
därom? Känner jag det själf?
— Människan kan komma långt i sin egen
kraft, återtog han, det får ej förnekas. Men där
denna kraft blifvit bruten, förlamad eller aldrig
kommit till någon utveckling? Där lidandet är
tungt, frestelsen öfvermäktig, där allt hopp är
ute, hvad skall hjälpa?
Hans blick föll i detsamma på ett litet paket,
som under hans frånvaro blifvit lagdt på
skrif-bordet. Stilen föreföll honom bekant. Han tog
upp det och granskade stämpeln; därpå öppnade
han skyndsamt paketet.
Det innehöll en liten ask jämte ett bref.
— Från fru Classon, utropade han
allvarsamt, och skrifvet från den trakten! Hvad kan
väl det betyda?
Han afskar snöret omkring asken och tog
af locket. En bred, slät guldring låg däri.
— Lisa, gamla mormor, sade Sven häpen.
Skulle hon vara — ack, hur jag försummat
henne, den trogna själen!
Han kastade en vemodig blick på ringen,
satte ifrån sig asken och vek upp brefvet.
— Nå, Gud vare lof, hon lefver ännu, och
jag kan få tillfälle att godtgöra min försummelse,
utbrast han med en suck af lättnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
