Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lisas ring - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LISAS RING.
73
och med sedan han blef en fin herre. Och så
skall frun hälsa honom ifrån mig, att jag har
det bra, och så vill jag tacka honom för all den
kärlek han visat mig, och säg honom, att det
varit min glädje hvarje dag att tänka därpå.
— Kära gamla mormor, huru hon tänkt på
mig, medan jag ej ägnat henne en flyktig tanke
på långa tider, tänkte Sven med en känsla af
ånger.
Han tog fram ringen och betraktade den
noga.
— Det bor många minnen i den, fast den
knappt någonsin blifvit begagnad, tänkte han,
minnen af trogen, ren, innerlig kärlek, en kärlek,
som gärna försakar sig själf för en annan.
— Jag har det, utropade han plötsligt helt
högt, botemedlet som vi talade om, det som kan
läka sjuka hjärtan, upprätta de djupast sjunkna,
höja och förädla, det enda men ofelbart
räddningsmedlet — den uppoffrande kärleken, Guds
kärlek, ingjuten i människohjärtan.
Han mindes med en känsla af förlägenhet
sin skildring under aftonen af den unge mannen,
han själf, som genom kraft och ihärdighet vunnit
framgång i lifvet.
— Tillhörde det mig att sålunda berömma
mig själf? Hvad är det jag har att tacka för
att jag hunnit så här pass långt och blifvit
bevarad från afvägar, om ej deras kärlek, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
