Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. "Ingenting; annat!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»INGENTING ANNAT.» 95
— Det är ej snällt af Anita att säga så,
svarade hon; Anita skall väl tycka mer om
mamma än om Eva.
— Jag tycker om min älskade mamma,
utropade barnet, räckande armarna emot henne.
Modern tog upp henne på sitt knä och tänkte
ej mer på det som nyss förefallit.
Den där hastiga oron återkom likväl ännu
en gång, då hon något senare hörde barnen
läsa sina aftonböner. Hon visste ju förut, att
de brukade göra detta, och hon hade också flera
gånger varit inne och hört på. Det var en
vacker sed, menade hon, och hon hade därför
ingenting emot den. Nu slog henne med ens
den tanken, att det var Eva, som lärt dem äfven
detta. Själf hade hon aldrig förestafvat sina små
en bön, ej heller uppsändt en sådan för dem,
ty hon brukade icke bedja. En aning om, att
hon försummat en plikt, ja ännu mer, en dyrbar
förmån, rörde sig inom henne, och med den
blandade sig en känsla, liknande afund, mot
tjänarinnan.
I tysthet gaf hon mera noggrant akt på
dem under de närmaste dagarna, än hon gjort
förut. Eva lät barnen läsa morgon- och
aftonböner, sjöng för dem och med dem samt
berättade stundom för dem om barnens bäste vän,
hans lif och gärningar och om den eviga
härligheten där ofvan. De små älskade tydligen att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
