Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. "Ingenting; annat!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 TECKNINGAR tfR LIFVET.
Han kom, och redan första dagen bad hans
hustru att få veta orsaken till den nedslagenhet,
han fåfängt bemödade sig att öfvervinna.
— Å, det är ingenting farligt, svarade han
med en antagen bekymmerslöshet, det reder sig
nog, hoppas jag.
■— Artur, du behöfver ej tveka att tala om
dina bekymmer för mig, sade hon lugnt; jag är
stark nu och kan bära mer än du tror.
Han såg förvånad på henne. Att hon var
friskare’ nu än vid sommarens början hade han
redan med glädje märkt, men nu först varseblef
han, att där i hennes blick och hela väsende
fanns någonting nytt, som var helt olikt hennes
vanliga uttryck.
— Nå ja, återtog han, det måste väl ändå
en gång komma till din vetskap, och det kan
nu vara lika godt först som sist, ehuru jag
hoppats att kunna skona dig därför i det längsta.
Saken är den, att jag förlorat mycket penningar,
ja, största delen af vår förmögenhet. Ett bolag,
hvari jag hade dem insatta, har gått omkull.
Min resa var ett sista försök att hålla
affärerna uppe, men det lyckades ej.
— Blir någon lidande på dig, frågade hon
allvarligt.
— Nej, lyckligtvis ingen enda, ingen utom
vi själfva. Det gör mig ondt, då jag tänker på,
att du härefter skall nödgas försaka så mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
