Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. "Ingenting; annat!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
TECKNINGAR tfR LIFVET.
tyckas lofva en härlig skörd. Och genom barnen
kom välsignelsen till mig.
— Och genom dig till mig, svarade han,
kärleksfullt seende henne i ögonen. Det var din
kraft att bära de motgångar och svårigheter, som
en tid hopade sig öfver oss, och din glädje, då
du måste lämna det lefnadssätt, som förut varit
dig ett behof, som väckte min förvåning och
undran och slutligen nödgade mig att närmare
forska efter orsaken till denna stora förändring
hos dig. Du föreföll alltid svag och osjälfständig
i yngre dagar, tillade han leende, och ur stånd
att tåla vid lifvets hårda allvar.
— Ack, jag har ej varit så stark sedan
heller, som du menar, svarade hon. Jag har
alltid behöft någon människa att stödja mig vid,
och det har jag också fått. Först hade jag Eva,
sedan Anita och dig.
—• Det är underbart, sade herr Almén
allvarligt, att se huru händelserna i’ vårt lif, äfven de
skenbart obetydligaste, foga sig i hvarandra
såsom länkarna i en kedja och bilda ett helt af
oändlig, gudomlig vishet och kärlek.
De sutto ännu en stund tysta och
begrundande och sågo, huru Anita lade kransen på
grafven. Därpå drog han hustruns arm i sin,
och alla fyra begåfvo sig därifrån.
Då de närmade sig platsen, där de båda
karlarna arbetade, reste sig en slarfvigt klädd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
