Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Hans bibel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS BIBEL. 123
— Å, det är den där Löfrot, svarade
majoren, min fromme granne, som ansetts af sig själf
och många andra som ett helgon, hållit
predikningar både hemma och borta och är så
gude-lig, bevars väl, att han vänder ut hvitögat, om
han råkar få höra en svordom, och tycker det
vara höjden af ondska och fördärf, om man tar
sig en sup eller drar en spader i godt sällskap.
— Ja, nog vet jag hvem Löfrot är, svarade
frun; vi ha ju varit grannar i fyra år. Men du
säger ju inte hvad det är han har gjort, som du
är så förargad öfver.
■—- Förargad, ja — det måtte jag väl ha
skäl att vara, allra minst sagdt, både på honom
och hela hans anhang. Sådana listiga
skrymtare! Tänk, så de bära sig åt! Just en snygg
historia!
Han steg upp och började vandra fram och
tillbaka på salsgolfvet, medan frun, orubbligt
lugn, trädde en ny tråd på nålen och slog knut
på den.
— Kan du tänka dig, sade han slutligen,
i det han med båda händerna i fickorna
stannade midt framför henne, kan du tänka dig
hvad som händt? Jag hade ingen aning
därom, det kom öfver mig alldeles oväntadt nyss.
Jo du, den där Löfrot, som haft allmänt
förtroende för sin redbarhets skull, kantänka, och
för sjn utmärkta karakter, som fått alla möjliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
