Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Hans bibel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS BIBEL.
125
riktigt afskum sedan, när det visade sig, att
ryktet inte haft någon grund.
— Aja, det var ju ledsamt, att du skulle
vara så snar att tro på den där historien och
säga efter den.
Majoren for upp ur stolen, röd i ansiktet
af förargelse. Det värsta var, att hustrun hade
alldeles rätt och att han betett sig mindre
välbetänkt vid det åsyftade tillfället; men det ville
han nu förstås icke erkänna, och därför vände
sig harmen emot andra.
—■ Att du kan se en sak så skeft, Hilda,
utbrast han. Snar att tro — liksom jag vore
fallen att tro på skvaller — det som jag afskyr!
Men när någonting berättas från ett fullt
trovärdigt håll, hvarför skulle man då strax vara
färdig och säga, att det är ett misstag? Och
tala om det — jag måtte väl aldrig ha sagt
något därom annat än här hemma. Gumman
Holmin var inne, det såg jag väl, men jag tyckte
som så, att hon kunde gärna få veta, hurudana
vänner det var hon fått, sedan de gamla inte
dugde att umgås med längre. Så går hon
omkring med det, och det vänder sig så, att hela
skuggan faller på mig. Och det var en glädje
för dem det, förstås.
Hustrun arbetade flitigt men svarade ej.
Majoren kände sig tydligen ej lika väl till mods
som- en stund förut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
