Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Hans bibel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
TECKNINGAR tfR LIFVET.
ursäkta Löfrot, andra återigen, hvilka måhända
lika litet som han skulle förmått stå emot den
särskilda frestelse, som, kanske ännu okänd af
dem själfva och endast afbidande tillfälle att
träda i dagen, dolde sig i deras eget inre, funno
ej nog starka uttryck för att uttala sitt ogillande,
sin afsky.
Öfverallt, i alla kretsar, hade man samma
samtalsämne; om två personer möttes på vägen,
nog måste de stanna och tala om Löfrots balans.
De som gjort eller fruktade att göra förluster
och genom hans förvållande förlora sin egendom
voro ej alltid de mest upprörda.
Föremålet för alla dessa bittra ord,
beklaganden och tvister tycktes emellertid alldeles
oberörd däraf. Tyst och sluten, gick han mest
för sig själf och undvek människors sällskap.
Talade någon med honom om saken, uttryckte
han sin förhoppning att kunna göra hvar man
rätt, och då hade man ju ingenting att säga,
menade han.
Det tycktes verkligen, som skulle han få
rätt i sin uttalade förhoppning. Egendomen
såldes, likaså allt löst, och som det betalades högt,
kunde Löfrot till allra största delen gifva hvar
och en tillbaka hvad han hade att fordra. Ingen
förlorade särdeles mycket, ingen blef fattig genom
honom. Detta resultat skulle väl knappast blifvit
vunnet, om ej direktör Kalm varit. Det var han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
