Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Hans bibel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS BIBEL.
165
— Men hvad hade då pojken gjort för
knep? Något måste det väl ändå hafva varit?
— Han har ingenting orätt gjort, svarade
frun, som först talat, ingenting, det kan jag gå
i god för; jag känner familjen och vet, att de
äro pålitliga och trogna som guld allesammans.
Jag är alldeles öfvertygad om hans oskuld.
— Ja, det är nog godt och väl det, min
nådiga, svarade värden i huset, men ursäkta om
jag säger, att detta bevis ändå vore otillräckligt
vid en domstol.
— Kalm har afskedat gossen på tomma
misstankar, märk hvad jag säger, återtog fru
Mariana med en tillintetgörande blick på
tvifla-ren. Hur var det, du Janne, tala om hvad du
hörde i morse, innan du for ut från staden.
Janne, fru Marianas unge son, hvilken suttit
som en blygsam åskådare vid spelbordet, intog
nu en mera bemärkt plats i sällskapet.
— Jo, började han, jag känner unge Lorén
och vet, att en hyggligare och pålitligare pojke
kan man knappt finna i världen. Han är också
mycket ordentlig. En kväll så saknade
direktören nyckeln till sin pulpet,-just som han skulle
gå hem, och där hade han i en låda nyckeln
till kassaskåpet förvarad. Det blef ett sökande
förstås, och till slut hittades den i fickan på
Loréns öfverrock, som hängde där. Det såg ju
högst besynnerligt ut, och han kunde ingen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
