Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Åsnan, hunden och vargen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Åsnan, hunden och vargen.
En lastad åsna knogade åstad, följd af sin uttröttade
herre, och i hälarna på denne gick en hungrig hund. Deras
väg gick öfver en äng, och mannen lade sig raklång ned på
gräsmattan och föll i sömn. Åsnan begagnade tillfället att
smaka på betet och gjorde sig icke alls brådtom. Endast
hunden, som tärdes af hungerns plågor, fann tiden gå
långsamt. »Käre kamrat», sade han till åsnan, »fall på knä, så
att jag kan få mig litet mat ur korgen, som du har på din
rygg.» Åsnan slog döförat till och fortfor att mumsa i sig
det gröna och späda gräset. Hunden åter fortsatte med sina
böner, tills åsnan svarade: »Kan du ej vänta, tills din herre
vaknar. Han lär utan tvifvel ge dig din vanliga portion.»
I detsamma framrusade en utsvulten varg och grep med ett
språng åsnan i strupen. »Hjälp, hjälp, käre Hugg-i!» skrek
åsnan; men hunden rörde sig ej ur fläcken. »Vänta tills
din herre vaknar,» sade han; »han lär utan tvifvel komma
dig till hjälp.» Orden hade knappt blifvit uttalade, förrän
åsnan låg strypt på marken.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:57:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/esopsfab/0054.html
