Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Lejonet, vargen och räfven
- Räfven och vindrufvorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lejonet, vargen och räfven.
Ett gammalt lejon låg sjukt i sin kula. Alla djuren
infunno sig för att besöka sin konung, endast räfven kom icke.
Detta gaf vargen önskad anledning till hämnd; han anklagade
därför räfven inför lejonet, sägande, att räfven ringaktade
härskaren öfver dem alla och därför icke kom på besök.
Emellertid infann sig dock räfven till slut och fick innan han gick
in, höra hvad vargen hade sagt. Lejonet tog mot räfven med
ett rytande. Men denne bad att få försvara sig och sade:
»Hvem af alla här församlade har gagnat dig så mycket som
jag, som allestädes gått omkring för att hos någon läkare
höra efter ett botemedel för dig?» Då lejonet befallde honom
att strax uppgifva botemedlet, fortsatte räfven: »Botemedlet
är, att du flår vargen lefvande och insveper dig i hans hud
medan huden ännu är alldeles varm.» I ett nu låg vargen
utsträckt på marken. Då sade räfven leende: »Man skall
icke uppväcka onda utan goda tänkesätt hos härskarne.»
*
Räfven och vindrufvorna.
En hungrig räf såg en dag några frestande vindrufklasar,
som hängde temligen högt från marken. Han gjorde många
försök att nå dem men alltid förgäfves. Trött af sina
fåfänga försök, gick han sin väg, grälande för sig själf. »Jag
vet, att du är ett otäckt, surt ting och alldeles icke skapadt
för fint folks mun.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:57:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/esopsfab/0062.html
