Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örnen, katten och suggan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sugga med en kull grisar. Länge kunde de hafva lefvat där
i frid och ro, men katten som icke var nöjd därmed, kröp
en dag upp till örnen och sade: »Granne, har du aldrig
märkt hvad den gamla suggan, som lefver där nere, sysselsätter
sig med? Jag tror, att hon har för sig ingenting mindre än
att rota upp detta träd, din bostad, och då det faller omkull,
ämnar hon uppsluka dina ungar.» Detta försatte örnen i stor
förskräckelse, och han vågade ej flyga från hemmet, på det
att han icke skulle vara borta, ifall trädet föll. Sedan gick
den illfundiga katten till suggan på ett besök och sade till
henne: »Lyssna till mig, min vän. Sista natten hörde jag,
den gamla fogeln, som tillbringar sitt lif öfver våra hufvuden
lofva sina ungar, att nästa gång du går ut, skulle de få en
af dina kära små grisar till aftonmåltid.» Suggan, som i sin
ordning blef högeligen förskräckt, vågade ej heller lämna sin
håla. Örnen och suggan bevakade nu hvarandra så länge, att
de båda voro nära att dö af hunger, och deras ungar blefvo
då ett lätt rof för den listiga katten.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
