Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRORD.
Om någons skrifter tala för sig sjelfva och alltså ej
behöfva något förord, sä är det Ernst Skarstedts. Och
nu alldeles särskildt dessa hans Minnen, grundade pä
anteckningar, gjorda dag för dag under ovanliga och på
vexlingar rika lefnadsöden. "Verket prisar mästaren."
der det som här är en mästares verk; hvilket dock ej
behöfver hindra, att verket jemväl får, så som sig bör.
pris af en förstående publik, tillsamman med mästaren.
Jag behöfver ej omtala för alla dessa, som under
loppet af ett tredjedels århundrade läst, hvad
författaren till denna intressanta, inom Svensk-Amerika hittills
enastående, skildring af ett nu förgånget kulturskéde,
med frikostig hand strött omkring sig i tidningar,
tidskrifter, kalendrar och böcker, att Ernst Skarstedt i
fråga om enkelt och klart framställningssätt och
fängslande, liflig stil inom sin svenska samtid har få jemli
kar och näppeligen någon öfverman. De yngre, för
hvilka denna bok är den första de läsa af vår författare,
skola tvifvelsutan instämma med oss i att de ryckas
med af denna fängslande stil, likasom då de läsa en
Carl August Gosselman. en Petrus Laestadius och en
Samuel Ödmann, för att nu endast nämna tre
berättelsekonstens mästare inom vår egen literatur.
Hur fördelaktigt det är, att en skribent med sådan
skildrareförmåga företager sig att omtala sina
erfarenheter, det inser väl enhvar. När han så till på köpet
ger oss taflor ur ett besvärligt nybyggarelif, jemväl
mom journalistik och literatur, ett lif, i hvilket han
tagit så verksam del, ökas intresset och tacksamheten.
Att han bedt sin gamle vän och trätobroder nedskrifva
några rader till förord, det beror nog endast derpå, att
jag, liksom han, kan säga, då det gäller den period, ban
skildrar:
"Jo, derom kan jag ge besked,
Om herrn så vill, ty jag var med."
Och det må uttalas i korthet och utan tvekan, att
vår författare skildrat troget, hvad ban sett och hört,
likasom ock att han här som alltid oförblommeradt
säger ifrån hvad han tänker om ett och annat, äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
